söndag 30 maj 2010

Kontorshygien

En manlig kontorschef påstår att det finns många parfymerade pinuppor som inte vet vad hygien och kroppsvård vill säga. En annan beklagar sig över luften i det rum, där några flickor sysslar med maskinskrivning,en luft som till största delen kan bestå av odören från transpiration....

Det gäller att bada och tvätta kroppen daligen samt begagna antitranspirationsmedel och talkpuder. Ylleklänningar måste tvättas oupphörligt och helst vara försedda med tvättbart foder eller också skall man alltid ha rena tvättblusar under jackor och jumprar.

Håret måste vara rent, blankt och välskött. Genomträgen borstning får man bort alla lösa fallande hårstrån. Mjäll måste man behandla genom att massera in fett i hårbottnen före varje champonering.

Detta med hygienen är minsann inte någonting som man enbart måste tänka på för chefernas skull, utan lika mycket för de kvinnliga kamraternas, vilkas hjälp man också måste hoppas på, när det gäller att då och då vädra i arbetsrummet.

Damer på kontor

Under en lång följd av år har kontorsyrket varit det som flickor nästan ramlat in i sedan de slutat skolan. Efter kortast möjliga utbildning i maskinskrivning och på sin höjd också i stenografi har de hamnat på ett kontor och därvid oftast tänkt sig anställningen som ett slags väntetid före ett hägrande giftermål. Men alla har inte haft lyckan att gifta sig och då har ofta livet måst fortsätta i kontorsrummet. Arbete i instängdhet mellan nio och fem, lunchrast kanske på en halvtimma och kanske utan möjlighet att hämta frisk luft.

Relativt fåtaliga har de varit som verkligen intresserat sig för kontorsyrket. Men dessa har då sökt fullända sin utbildning på olika sätt och gjort sitt bästa för att komma framåt, något som inte varit lätt, eftersom befordringar och löneförhöjningar i första hand varit till för de manliga kamraterna. De jämförelsevis fåtaliga ambitiösa brukar också tillhöra någon organisation - det enda medlet för gemensamma aktioner, ledande till bättre anställningsvillkor.

En härskara av unga damer hamnar ännu i dag alldeles tanklöst i kontorsyrket. I många hundratal har de sin tillvaro inom varje stort statligt verk, kommun och i de privata firmorna. Det är inte alltid som de tas om hand av något slags personalvård. Deras uppförande beror på eget omdöme. Och ändå har man en mängd fordringar på dem - fordringrar som inte alla förstår att uppfylla.

onsdag 19 maj 2010

Cocktailparty

Sina vänner vill man ju träffa, även om det är aldrig så mycket depressionstider - och ett av de vanligaste sätten inom konstnärskretsar i Stockholm är ett s.k. cocktailparty. Fördelarna äro många. Det är ännu så länge rätt originellt, det är billigt (allting är ju relativt), det tar inte en hel kväll i anspråk, man kan se en massa folk och alla kan komma, ty ett cocktailparty roar alla, man kan komma vardagsklädd och stämningen blir nästan alltid otvungen och glad.

Tid: mellan 5 och 7, klädsel som nämnts vardags, då de flesta väl komma från sina anställningar.

Sprit: 2 flaskor gin, 1 flaska fransk eller italiensk vermouth, ev. för damerna en flaska sherry, men det är inte nödvändigt. Dessutom saften av 15 urkramade apelsiner (de bör vara färdiga i förväg). Citroner (1 á 4) böra också finnas till hands.

En god idé är också att skaffa en burk tomatojuice till en alkoholfri cocktail - många damer föredra detta. Dessutom vichyvatten, ca 12 á 15 flaskor. Låna hem 2 eller 3 cocktailshakers - en räcker inte! Blanda ej i förväg, det finns alltid nån i sällskapet som är expert.

Mat: sandwiches - små, små, gjorda med kakformar - cirka ett par hundra - pålägg efter behag - salt kött och ost mycket bra - undvik smetiga saker.¨Salta mandlar - små cocktailbiscuits, det är allt.

Cigaretter: Virginia och Turkish - även Arab, folk som röker Arab, röker inget annat - ett par hundra.

Andlig undfägnad: den sköta gästerna om själva. Annars, har man några teaterbekanta, som vilja uppträda med en visstump eller dylikt, så är det ju mycket trevligt.

Grammofonplattor: Helst ett par 3 stycken nya shlagers - glöm inte stift!

Belysningen ska vara tjusig, dämpad, det går lätt med lite crêpepapper eller dyl. - folk trivs bättre då. För övrigt ska man ta det som det kommer - värdinnan skall vara  lugn och chosefri och låta gästerna roa sig själva, så blir det ett lyckat cocktailparty. Efter partyt brukar man bilda kotterier som gå ut tillsammans eller hem till någon och avslutar dagen.

söndag 16 maj 2010

Bjudning på landet Del: 4

Mariannes väninna Ulla, gift med godsägare Bonk, hade ordnat mycket trevligt för sina gäster. Marianne fann i sitt rum en välkomnande liten bukett av ängsblommor på byrån och tomma lådor i byrån att lägga ned saker i. Svart och vit tråd, synålar samt en fläta mångfärgad tråd och säkerhetsnålar. Ett par trevliga, inte allt för tunga och komplicerade, böcker och en illustrerad tidning att titta i strax innan man somnar, blev Marianne förtjust att se.

Ulla som värdinna lämnade gästerna helt i fred. De deltog i de måltider och nöjen som var ordnade, men sedan var det inte tal om att de skulle släpas upp till utsiktsberg eller att gå i somligas ögon tråkiga promenader. Inte heller plågade Ulla sina gäster med bön om underhållning, så att en fröken med vacker sångröst nödvändigtvis skulle sjunga visor och en skådespelare deklamera något ur sin repertoar. Hon var en rejäl värdinna Ulla och skötte lugnt sina många dagliga sysslor, så att gästerna inte fick någon känsla att hon gjorde enorma uppoffringar för deras skull.

lördag 15 maj 2010

Bjudning på landet Del: 3

Gullan ger Marianne ytterligare goda råd

"De dagarna, då du är ensam med värdfolket, skall du tänka på att inte hålla dem uppe för länge på kvällarna genom aldrig så glatt och trevligt prat, och du skall komma i tid till frukostbordet. Är du trött och vill sova lite, så kom överens med din värdinna om att hoppa över frukosten den dagen. Det skadar aldrig damer som vill hålla sig smärta. Begär aldrig några extra anordningar för din skull."

fredag 14 maj 2010

Bjudning på landet Del: 2

Gullan fortsätter att ge Marianne goda råd

"När du blivit visad ditt gästrum och tvättat händerna, packar du raskt upp dina tillhörigheter. Jag antar att Ulla kommer att sitta och prata med dig under tiden, så det blir nog inget tråkigt göra. Eftersom många andra gäster kommer resklädda och det är ont om tid hänger du upp dansklänningen och den andra klänningen på galgar och lägger in andra tillhörigheter i byrålådorna. Sen är det väl tid att gå ned i vardagsrummet, där du träffar andra gäster. Allra först hälsar du förstås på den äldre damen och hennes man. Ni beundrar utsikten från terassen och äter lunch."

Som allmänna råd vill Gullan sen säga, att det är skönt om var och en av gästerna reder sig själv, plockar väl i ordning i sitt rum efter sig och ser till att inte orsaka för stort extra besvär för tjänarna. Att en flicka hjälper till med vad som behövs i hushållet är ju självklart, eller att hon tar hand om barnen någon stund. Häng inte värdfolket i hälarna hela tiden och begagna gärna den sköna luften och den lantliga friden till att göra en morgonpromenad ensam eller tillsammans med någon av de andra gästerna eller ligg och vila en stund vid öppet fönster i gästrummet.

torsdag 13 maj 2010

Bjudning på landet Del: 1

Min goda väninna Fröken Marianne Bergnöt har fått brev från sin gamla klasskamrat Ulla, numera gift med godsägaren Claes Bonk på Björkestavik i Södermanland. Ulla bad henne att komma till den unga familjen över midsommarhelgen. "Vi blir tolv personer, ett äldre par inberäknat, resten ungdomar, så vi skall nog få roligt. Jag hoppas du kan ta ledigt och stanna ensam kvar ett par dagar efter helgen." O ja, Marianne blev stormglad och svarade genast ja och oh ja. Sedan kom eftertanken. Hon hade faktiskt aldrig varit på en sådan bjudning. Men hon fick goda råd av Gullan, och nu ska vi se hur hon packar, vilket borde vara alla er, husmödrar, till stor hjälp inför midsommarhelgen som snart kommer.

Marianne reser i sin bruna sportdräkt med en tunn beigefärgad tvättsidenblus under. Hon har lågklackade, rymliga skor och starka, inte allt för tunna, strumpor. Allt detta blir bra för morgonpromenader när man ska titta på ägorna. Till dräkten hör också en yllejumper som Marianne lägger ned i väskan. Blir det varmt, reser och promenerar hon i blus och kjol. I dräkten kan hon också mycket väl äta lunch, men eftersom det är midsommar, lägger hon därjämte ner en tvättsidenklänning eller en bomullsklänning, båda enfärgade eller med små enkla mönster, till exempel prickigt, rutigt eller randigt. En vit baskermössa och en vit stickad kofta kan hon bära till detta, om det skulle behövas, samt lågklackade pumps. Hon lägger också med en lätt regnkappa och paraply. En regnkappa skyddar ju dessutom för kyliga vindar. Tyvärr är svenska midsomrar inte alltid ljuvliga värmedagar...

Dansklänningen är förtjusande. Den är inte blommig. Varför skulle man konkurrera med naturen i dess vackraste blomningstid? Den är av blått- och vitrandigt bomullstyg till billigt pris. Härligt vid i kjolen, fyrkantig urringning. En lös liten rundskuren fuskkrage eller bolero av bomullstyget värmer henne framåt nattsidan. Hon har pyjamas i strikt fason och tar med sig en tunn kimono i samma färg att tjänstgöra som morgonrock och badkappa.

Ett par överklädda galgar kommer också med i stora väskan. Och en baddräkt!

I ett hörn i väskan lägger hon ned presenter till familjen - ett halvt kilo god chocklad, en bok eller ett par billiga men orginella öronclips till Ulla och var sin boll till småbarnen.

Hon ser till att hon har ett par nya vackra sedlar i plånboken och några blanka mynt i portmonän. Hon kommer ju att betala drickspengar och då tycker Gullan att man ska lämna aptitliga pengar.

tisdag 11 maj 2010

Bordskick

Inte trodde man att det skulle bli en sådan uppståndelse för att Gullan tog en dag (välförtjänt) ledigt. Brevbäraren klagar på att behöva bära alla säckar med brev som protesterar, telegrafverket nämner ledningar som inte klarar trafiken. Gullan vill ju inte svikna sina många beundrare, och ger i kväll några tips kring bordsskick.

  • Sitt inte ner, förrän värdinnan och de äldre gästerna har satt sig.
  • Man äter tyst och man dricker inte med mat i munnen.
  • Bröd bryter man små bitar av för att bre smör på och för att äta
  • Fisk äter man med fiskbestick eller med två gafflar - aldrig med stålkniv
  • Sparris och kronärtskockor äter man med fingranas hjälp
Man behöver inte skämmas för att helt enkelt säga till sin bordsgranne. "Hur gör man egentligen med kräftor för att inte glömma bort allt det goda som ryms i skalet?" Då får man genast undervisning av en smickrad och road lärare.

måndag 10 maj 2010

Idag stängt!

Gullan får oerhört mycket brev och telefonsamtal - idel beröm! Trots detta blir det inga tips denna afton. Gullan tar en välförtjänt ledighet, och tänker ägna sig åt att, framför spegeln, modella i de nyinköpta kläderna. En fager syn, må ni tro! Självklart är de inhandlade efter råden som finns i "Vår väninna - modejournalen".

söndag 9 maj 2010

Råd angående bilkörning

Gullan har i många brev blivit ombedd att inte bara ge goda råd till er husmödrar, utan kanske likväl till era män; i stort som i smått. Självklart ställer Gullan upp på detta, men med hjälp av en god vän; ingenjör Nerén. Det ska genast från början sägas att Gullan och Herr Nerén inte alltid har samma åsikter. Denna gång är vi oense om hur virriga damer är i trafiken.

I detta inlägg handlar det om bilkörning, och vad era män bör tänka på i stadstrafiken:

"De, som vålla bilisten de största bekymren, äro dock lekande barn och nervösa fruntimmer. De förra äro under lek både blinda och döva. Att signalera på dem hjälper i regel ej, och ofta komma de framrusande så nära bilen, att signalen icke blir av någon betydelse. Där man kan vänta sig lekande barn, såsom vid skolor, lekplaner etc. bör man endast köra fram med den yttersta varsamhet, ty man kan sällan hjälpa sig med annan manöver än att stanna bilen.

Damer äro ofta lika svåra som barnen, ty vid en hornsignal tappa de ofta helt koncepterna. Att de, efter att ha passserat tre fjärdedelar av gatan, utan vidare vända för att nå den gångbana de nyss lämnat, är intet sällsynt. Ja, två, tre gånger kunna de springa fram och tillbaka framför bilen. Stanna och låt dem komma upp på gångbanan!"

Nakenhet

Det är ingen människa som är chockerad över nakenhetens osedlighet nuförtiden, må ni tro, så det är inte därför som folk förfasar sig över att andra har för lite på sig på badstränderna. Det är helt enkelt en aptitlighetsfråga.

Det ser oaptitligt ut, när kvinnor i shorts inne i en matsal trängs kring ett smörgåsbord och stryker förbi andra människors matbord med nakna, feta och magra ben med eller utan blåmärken på.

En välsittande baddräkt på en välskapad flicka utgör en förtjusande syn för alla människor. Men samma välskapade flicka ser tarvlig och löjlig ut, när halva stjärten sticker fam ur badbyxorna och brösten hoppar ur den minimala behån vid minsta rörelse. Inte blir någon kvinna åtråvärdare på det sättet.

Nu för tiden vet varenda människa ungefär hur andra är skapade,även om dessa andra har kläder på sig.
Frågan borde inte gälla: Ska jag vara så naken som möjligt för att dra uppmärksamheten till mig? Utan: Ska jag lyckas se aptitlig och välvårdad ut, så att folk tycker det är roligt att se mig?

Nakenheten är numera inget som väcker uppseende. Om den serveras på ett tarvligt och löjligt sätt (se ovan!) så verkar den avslöjande i fråga om karaktären, och då kanske det kommer såna kavaljerer sättandes som ni sen djupt får ångra att ni alls dragit till er.

lördag 8 maj 2010

Viktiga repetitioner!

Under sin välförtjänta semester på Rivieran, den Kroatiska alltså, har Gullan kunnat konstatera att det finns mycket sydlänningarna kunna lära sig. Men än mer upprörande var att se damer från Norden som icke följt de goda råd som Gullan under hela våren så osjälviskt delat med sig. Nä, räfst och rättarting - ordning och reda! Nu blir det repetition på några viktiga områden. Vi börjar med uppförande på semesterort.

En del flickor, som blivit vana och härdade, rör sig själva som fisk i vattnet bland alla dem de träffar. De är utan illusioner och de kanske gör som den kontorsfröken från storstaden som jag såg en gång och vilken redan första kvällen lyckades samla tre enusiastiska gräsänklingar omkring sig vid middagsbordet. Hennes knep var lika cyniskt som enkelt och effektivt. "Jag reser aldrig till såna här ställen utan att ta med mej en låda sprit!" anförtrodde hon de förhoppningsfulla kavaljererna. Jag tror det var mycket synd om den flickan innerst inne i hennes lilla hjärta...

Till andra flickor skulle man vilja säga: "Tänk inte så mycket på kärlek och äktenskap, när ni träffar nya herrar på en badort. De flesta männen är gifta eller förlovade och de andra är inte precis ute för att söka sig hustrur..."

Man kan ha trevligt med kamratskap och utan att lägga bort titlarna med nya bekantskaper. Man ska inte tro att sommarvänner kommer att vara vintervänner. Men man kan ha roligt med dem ändå, medan det varar, och använda den stimulans man fått till att vara ännu snällare mot sina gamla vänner där hemma, när det blir deras tur igen!

torsdag 6 maj 2010

Visiter och kort

En del människor ser rött bara någon talar om visiter. De tycker själva ordet låter uppstyltat och tillgjort och säger att det där att gå på visit är alldeles bortlagt.

Nåja - i många böcker om etikett har det minsann gjorts alldeles för stor affär av dessa små formella besök. Seden har också inskränkts betydligt. Borta är nyårsvisiterna, de där som farfar och farmor gjorde utstyrda i hög hatt och svart siden, borta är barnsängsvisiterna - bland annat av hygieniska skäl! - borta är alla visiter som inte har praktisk betydelse.

Hur gör man då?
Man får lov att höra sig för om vanorna på orten, dit man kommit. Vanligen kan man gå på visit vardagar mellan klockan 14.00 och 16.30 och söndagar klockan 13.00-16.00. I Stockholm är visittiden oftast senare: mellan 15.00 och 17.00.

För att hälsa och på det sättet bli introducerad i en kamratkår går man till högsta chefen först och sen till kamraterna. Ett gift par besöker bara de gifta familjerna!

Om mannen är upptagen av sitt arbete, gör hustrun visiten för dem båda. Hon lämnar då mannens visitkort som intyg om hans goda avsikt.

onsdag 5 maj 2010

Tack i telefon!

Är man telefonbjuden så kan man också ringa upp dagen efter för att tacka. Då är det roligt för värdinnan, om man verkligen visar sig ha uppskattat den ena eller andra detaljen i hennes omsorgsfullt utarbetade  bjudning genom att särskilt tala om gäster, maten eller blommor.

"Tack så mycket för i går, kära Elsa! Jag satte ett stort värde på att få träffa så många rara och trevliga människor, som ni samlat. Vad det var roligt för oss allesammans att höra ingenjör Bergkål berätta om sin resa!" Eller: "Det är alltid roligt hos dej och Gustaf - man trivs. Och vad hade du för ett underbart recepet på skinksås?  - Det var raffinerat!"

 Värdinnan är glad om tacket bara kommer fort. Det finns nämligen ingen värdinna - vore hon aldrig så van - som inte funderar över vad den eller den tyckte - och i såna grubblerier går hon igenom alla gästerna. Den första som ringer och är nöjd gör henne stormglad.

Avslutningsvis vill Gullan hylla en kär vännina som har haft bemärkelsedag helt nyligen. Kära Barbro:

Länge leve du
god och glad som nu.

Ung och glad som våren
lycka till de sexti åren.

Vill dagen till ära
min hyllning frambära.

Uti gratulanters skara
gärna även jag vill vara.

Tiden flyktar, åren gå
må du lycklig hundra nå.

För vår vördade jubilar
blåsa vi en smattrande fanfar.

Må gott humör
förbli din livslikör. 

tisdag 4 maj 2010

Vad man glömmer att köpa hem...

Ett hem kan vara både gammalt och ordentligt men ändå brukar det ibland fattas små saker i förrådet, små saker som i vissa ögonblick måste finnas till hands - tycker man just då och retar sig!

Det fordras fantasi för att förutse sånt. Men tänk om en husmor skulle gå ut en dag, när hon händelsevis råkar ha lite kvar av hushållspengarna, och köpa några av de sakerna som så ofta fattas? Gullan rekommenderar:

  • Tändsticksaskar - även ett lager nätta och söta sådana att lägga fram när man får främmande.
  • En rulle omslagspapper. Silkespapper
  • Nystan med snören i olika grovlekar.
  • Saxar. Papperssax? Stark kökssax att klippa fiskfenor, köttsenor, persilja och dill med?
  • Blyertspennor.
  • Pennformerare.
  • Har ni tillräckligt med askkoppar? Det finns enkla billiga att placera ut lite varstans.
  • Papperskorgar till alla rum.
  • Tillräckligt med klädhängare? Det finns billiga överklädda.
  • Knappnålar.
  • Brevpapper och kuvert därtill. Också bruna kuvert i olíka storlekar. Finns att köpa inlagda i portfölj.
  • Frimärken.
  • Brevkort. Genom att kasta ner några rader på ett brevkort eller ett kortbrev, sånt som man får på postkontoret, kan ni uppehålla en korrespondens och glädja människor. Vykort.
  • Korkskruv? Konservöppnare - dvs. en bra sådan?
  • Skosnören, bruna och svarta?
  • Kragknappar.....

måndag 3 maj 2010

En dams klädsel på restaurang

Nu som alltid gäller det att vara oerhört välvårdad ända inifrån, och som vi senare kan lära av kapitlet "Om renlighet" är detta tyvärr långtifrån något självklart.

Damen trivs bäst om hon på alla slags restauranger- det må gälla dans eller lunch - snarare är enklare klädd än hon skulle vara i ett hem vid ett sådant tillfälle. Inte väcka uppseende genom granna färger eller överdriven elegans! Hon får roligare, om hon så mycket som möjligt smälter in bland mängden.

Vid lunch är det trevligt att ha hatt och vanlig promenaddräkt, gärna sportig, på middagen har man en kort mörk klänning. På dans ska man undvika alltför urringade klänningar. Det ser inte aptitligt ut med nakna ryggar lutade mot restaurangstolar. En dam känner sig mest belåten om hon inte har gjort sig alltför olika sitt vanliga jag. Det är inte trivsamt om man kommer direkt från hårfrisörskan. Man känner sig ledigare och mera nöjd i sin vanliga kamning, vilket ju inte hindrar att man nyligen kan ha champonerat sig och lagt håret.

Är det danskväll måste damen i tid tänka på sina skor, som helst bör vara en smula behagligt använda. De syns ju ändå inte under den långa kjolen, och alldeles nya skor kan lätt förstöra en hel kväll.

söndag 2 maj 2010

Och så har vi chefen....

Unga flickor brukar ibland skriva till mig - Gullan - och fråga: "Min chef är så underbar. Kan jag sända honom några blommor, nu när han ligger sjuk hemma?" Nej, svarar jag kort och gott. Visst är det rart med vänlighet och också att den visas, men försök vara en smula affärsmässig och opersonlig i arbetet! Chefen är en förman, därmed punkt! Man ska gentemot honom uppföra sig som korrekt underordnad. Det blir inte någon trevlig ton på ett kontor, om anställda femininer envisas att hela tiden försöka föra över samvaron till det mycket personliga i tonfall, ömma, tillbedjande blickar och ljuvt pyssel kring de män som kommer i närheten.

Helst borde en chef också från början uttrycka en önskan om att t ex få fira sina födelsedagar i familjens sköte och i tysthet. Då slipper han veta att insamlingslistor, avsedda för present eller blommor till honom, cirkulera bland personalen. Chefen borde från början säga i från, att muntliga eller skriftliga lyckönskningar är honom lika kära, som de vilka kostat - inte alltid frivilligt - penningbidrag.

Ett kontor och ett ämbetsverk är en saklig inrättning och bör hållas i ära som sådan!

Vi telefonerar - Del 3

Kanske är det bäst att ordentligt gå igenom sättet att uppföra sig i somliga telefonsituationer?

Vad säger ni om ni ringt fel?
Kanske säger ni ingenting utan kastar ilsket på luren? Eller hör ni till dem som blir arga över misslyckandet och som därför sätter igång en påstridig diskussion om att ni vet att det måste vara rätt nummer? Sådant går inte för sig. Man måste alltid i vänlig ton be om ursäkt.

Läs noga igenom instruktionerna!
Om man har en telefon, så skall man också göra sig besvär med att läsa igenom de upplysningar som varje telefonkatalog innehåller på de första sidorna. Där har telegrafverket satt upp en del regler, som är nödvändiga att känna till, till exempel: Man skall svara med telefonnumret eller namnet, så att den som ringer genast hör om han har kommit rätt. Svara inte hallå!

Om ni är chef och sitter på ett kontor, låt inte er sekreterare ringa upp en person och be denne vänta ett eller flera ögonblick, innan ni äntligen själv behagar uppträda i luren. Det är ett otrevligt sätt som retar folk i onödan. Hur vet ni, att inte den ni ringer upp har minst lika viktiga göromål för sig som ni själv anser er ha?

lördag 1 maj 2010

Vår lärarinna - modejournalen

Om ni vill sätta er in i vad modet just nu innebär, så skaffa er en fin modejournal! Den är värd sina pengar. Men då ska ni också läsa den så att den varar länge, och så att den kan tala om för er en mängd saker, om modet och konsten att klä sig.

Ni bläddrar först igenom den. Kanske ni fastnar för ett vackert fotografi av en klänning, just en sådan ni önskar er. Om ni själv är samma typ som mannekängen, vilken uppbär den, så är det möjligt att det skulle löna sig för er att försöka få klänningen kopierad - d.v.s om ni kan få tag på samma slags tyg som blivit använd i modellen - annars blir det inte detsamma...

Men sen ska ni ta er tid att många gånger bläddra igenom tidningen för att studera detaljerna. Se till exempel på håret! De fotograferade eller tecknade modellerna har olika, moderna frisyrer. Om ni enbart tittar på, hur de är åstadkomna, kan ni lära er mycket. Ni kanske finner att ert eget kurvlockiga huvud är alldeles för stort och oproportionerligt. Här måste hår knipsas bort och kamningen göras slätare, så huvudet blir nättare.

Ni ser på skor genom hela tidningen - bara på skor. Ni märker att man till sport bär sådana slags skor, till eftermiddagen ett annat slag. Ni upptäcker att ni äger just ett par, som skulle passa till en klänning ni förr inte tänkt på att använda dem till. Ni får ideér genom att låta blickarna gå från sko till sko.

Ni ser på kjolar och finner att de överdrivet vida inte är allenasaliggörande. En av era egna kjolar som fått hänga länge i en garderob finner ni är högst modern just nu!

Ni ser på handskar och ni lär er mycket om sättet att använda dem.

Ni ser sedan ett slag enbart på mannekängernas hållning....

Genom att vid genombläddrandet så där plocka ut detalj för detalj får en modetidning ett mångfaldigt större värde. Den kan, om ni använder den på rätt sätt, ge er riktiga lektioner i välkläddhet. Bilderna säger en visserligen mycket redan i sin helhet men det är först då man studerar en sak i sänder, som man får ut något av en fin - och ganska dyr - modetidning.