tisdag 28 december 2010

När man bjuder från telefon....

Nuförtiden kan man helt lugnt sätta sig vid telefonen med en lista på dem man vill se på middag till exempel och sen ringa upp den ena efter den andra av de önskade gästerna. Men då ska man inte börja samtalet så här:
"Hallå Signe! Vad har du för dig på lördag åtta dar?" eller "Är du mycket upptagen nästa måndg kväll?" Om Signe då svarar: "Inget särskilt", eller: "Neej", och ni sen bjuder henne så känns det förargligt för henne att svara nej, om hon nu inte alls har lust att gå eller om hon hade bespetsat sig på att sitta hemma och vänta på telefon från sin älskling. Och svarar Signe att: "Jaa, jag har väldigt mycket den dan", och sen får höra att hon skulle bli bjuden på något verkligt livat så känner man sig generad att ändra sig och hoppa på det överraskande erbjudandet.

Nej rakt på sak ska man bjuda: "Goddag lilla Signe! Jag och Gustaf undrar om du skulle kunna komma och äta middag hos oss om lördag åtta dar? Vi har tänkt oss klockan sju och smoking." Då kan Signe svara: "Tack så hemskt snällt av er! Men jag är bortbjuden den kvällen." Eller: "Å tack så mycket - det ska bli roligt att få komma."

söndag 5 december 2010

Julgransplundring

Jag, Gullan, vill gärna dela med mig av min stora erfarenhet och visdom och nu när julen börjar närma sig, så tänker jag berätta för er hur en julgransplundring bör gå till. Visserligen lite väl tidigt, men ni kommer kanske behöva förbereda er.

Julgransplundring
En bjudning för barn, då granen ska plundras, går ju i stort sett till på samma sätt som andra barnbjudningar, men momentet med plundring kommer ju till. Först och främst, om ni har några särskilt vackra karameller eller annat gott i granen, så se till att samma sort (eller likvärdig) räcker till alla, med ett ord, att var och en får precis lika mycket och lika fint.

När barnen druckit te eller choklad och låtit maten smälta litet, börjar dansen kring granen. Först vanliga juldanser; flickan går i ringen, räven raskar över isen, källan den klara, väva vadmal, skära havre, sedan till slut långdansen genom alla rum och köket. När så granen hedrats börjar plundringen, då granen släckes.

Få barnen själva utföra plundringen, måste de övervakas. En barnskara som släppes lös utan kontroll på en gran kan liknas vid en hord kannibaler. Bäst är emellertid, att barnen ej själva få plundra, utan att de äldre plocka ned allt på stora brickor. Allt lägges i lika stora lotter och sedan draga barnen lott. Och vackert utsirade vanliga påsar att taga med julgransgotterna i skola finnas till hands. Ty gotterna få endast avsmakas, ej ätas upp på stället.

söndag 31 oktober 2010

En dam på gatan

Om en dam möter en herre på gatan som hon nyligen träffat men som inte känner igen henne i hastigheten, så skall hon ändå genast hälsa på honom med en böjning på huvudet. Det verkar mycket tarvligt att höra en dam säga till en herre: "Jag mötte er på gatan häromdagen, men ni ville inte hälsa på mig ni!" Sådant är bara dumt att säga. Om man känner igen någon, så hälsar man, och denna hälsning görs ju så korrekt och flyktigt, att den inte betyder något slags vare sig efterhängsenhet eller invit, om det nu är det som de där damerna tror, vilka styvnackade seglar förbi alla herrar som inte hälsar först på dem. I England är det alltid damerna som hälsar först och här i Sverige är det trevligt om den gör det som hinner först.

En dam som går tillsammans med en herre på gatan skall med en böjning på huvudet följa med i en kavaljers hälsningar, även på för henne fullkomligt obekanta personer.

En dam tar aldrig av sig handsken för att hälsa. Om hon inte händelsevis just skulle ha blött ned hela handsken i snö eller regn till exempel, så att den är otrevlig att ta i! Och om hon av en händelse skulle träffa en äldre dam som skulle sträcka fram sin bara hand mot henne, så är det också klart att hon drar av sig handsken. Men annars aldrig!

torsdag 9 september 2010

Vem ska betala på restaurang?

Blir man utan vidare bjuden av en ung man på restaurang, så tar man nog i allmänhet tacksamt emot hans vänlighet utan att grubbla över om han har råd eller inte. Man måste ju förutsätta, att han mycket väl vet vad han gör, och att det just är honom en glädje att bjuda.

Det är skillnad om man en längre tid umgåtts kamratligt med en pojke vars förhållanden man lärt känna. Om man vet om att han egentligen inte har råd med upprepade bjudningar, och om man själv har lön att ta av, så faller det sig naturligt att redan vid tal om restaurangbesök föreslå att det skall ske med delade kostnader.

Gullan föreslår att bäst är att i samma ögonblick bestämma, att flickan i efteråt ska lämna den summa hon blivit skyldig. Hon bör då ta med sig det ungefärliga beloppet i växel, så att proceduren kan bli fort uppklarad.

söndag 1 augusti 2010

Hur ska en ansökan vara....

Här fortsätter Gullans så uppskattade råd hurusom en ung kvinna söker plats. Vi har nu kommit till hur en skriftlig ansökan ska vara beskaffad.

Det finns inget standardformulär för den saken. Arbetsgivare har mycket olika önskningar. Med det finns ändå en del små fordringar som nog alla chefer är överens om.

  1. Alla handlingar som inlämnas ska vara snyggt och prydligt skrivna och uppställda, utan stavfel. Finner man fel härvidlag,så förstår man genast, att sökanden inte kan ha några goda skolbetyg, bland annat inte i fråga om ordning och flit.
  2. Själva ansökningsbrevet, i vilket man presenterar sig, kan gärna vara skrivet för hand. Under namnteckningen bör man dock skriva om hela namnet med maskinskrift. Nere till vänster på papperet slår man med maskinen ner adress och telefonnummer, både hem och till den arbetsplats, där man just nu är anställd.
  3. I ansökan skall man uppge ålder, även om det i annonsen inte begärdes få veta den. Ange alltid exakt ålder - inte i "trettioårsåldern" eller dylikt. Man skall också uppge, vad man haft för utbildning - både teoretisk och praktisk. Referenser skall man likaså ange. Man uppger då naturligtvis endast sådana personer som har erfarenhet av en som arbetsmänniska. Släktingar och bekanta till mamma och pappa duger inte att referera till.
  4. Det bästa är i de flesta fall att skriva på stora vita ark av tjock kvalitet. Brevpapper duger inte och maskinskrivningspapper är för tunna. Det är mycket praktiskt med det stora kraftiga arket, därför att man bekvämt och prydligt kan lägga övriga handlingar inuti detta.
  5. Här ligger nu bevittnade maskinskrivna avskrifter av skolbetyg, samt betyg från föregående anställningar. Även om det var längesen ni slutade skolan, tycker nog chefen om att få kasta en blick på betyget från exempelvis folkskola eller realskola. Om det finns någon lucka i betygens rad- t ex därför att ni vistats i hemmet en tid på grund av sjukdom eller arbetslöshet - uppges denna orsak.
  6. En kortfattad meritförteckning följer också med. Chefen kan då med ett ögonkast få reda på, var ni varit anställd förut, utan att behöva sitta och bläddra igenom hela högen av betygsavskrifter.Dessutom vill han nog veta hur länge ni varit anställd på varje plats.
Nästa gång handlar dt om hur man söker plats personligen.

onsdag 7 juli 2010

Körning i kurvor.

Gullan har ju tidigare återgett råd från sin goda vän Ingenjör Nerén och hans Bilbok från 1901. I dessa semestertider förekommer ju många bilsresor, vilket innebär att det kan behövas råd och tips om mycket, men särskilt om hur man framför en automobil i kurvor. Därför är det med glädje som Gullan återigen ber er ta del av Herr Neréns kunskaper och erfarenheter! Även denna gång uppmanas ni Damer att se till att era makar får tillgång till dessa tips!

"Fortkörning i kurvor bör förstås i regel vara alldeles uteslutet, i all synnerhet om utsikten skymmes af hus eller träd. Icke nog med att det är farligt att köra fort i kurvor; ringslitningen är där ovanligt stor, likaså påfrestningen på differentialen. Ligger vägen klar framför en, om man har brådt, kan man dock genom att iakttaga en del saker utan nämndvärd risk hålla rätt god fart - undantag göres dock för sliriga vägar, ty på sådana bör man under inga omständigheter köra fort i krökarna.

Det säger sig själft , att om man har vanliga släta ringar på bakhjulen detta manar till ännu större försiktighet. Skall man exempelvis göra en sväng åt höger, köres först så nära vänster kant som möjligt hvarefter man i god tid med en sakta rörelse, samtidigt trampandes ur och låtande vagnen rulla. Detta senare är af yttersta vikt att iakttaga, ty om bakhjulen verka pådrifande, bidraga de till att tvinga vagnen framåt i den ursprungliga riktiningen, dvs. ned i diket på vänstra sidan. Den broms som verkar på bakhjulen, får under inga omständigheter anbringas i en kurva. Detta kan hindra differentialen från att verka och en slirning uppstår så godt som säkert. Därför: Kör i kurvor med måttlig fart och trampa alltid ur!"

söndag 27 juni 2010

Repetioner!

Under sin välförtjänta semester på Rivieran, den Kroatiska alltså, har Gullan kunnat konstatera att det finns mycket sydlänningarna kunna lära sig. Men än mer upprörande var att se damer från Norden som icke följt de goda råd som Gullan under hela våren så osjälviskt delat med sig. Nä, räfst och rättarting - ordning och reda! Nu blir det repetition på några viktiga områden. Vi börjar med uppförande på semesterort.

En del flickor, som blivit vana och härdade, rör sig själva som fisk i vattnet bland alla dem de träffar. De är utan illusioner och de kanske gör som den kontorsfröken från storstaden som jag såg en gång och vilken redan första kvällen lyckades samla tre enusiastiska gräsänklingar omkring sig vid middagsbordet. Hennes knep var lika cyniskt som enkelt och effektivt. "Jag reser aldrig till såna här ställen utan att ta med mej en låda sprit!" anförtrodde hon de förhoppningsfulla kavaljererna. Jag tror det var mycket synd om den flickan innerst inne i hennes lilla hjärta...

Till andra flickor skulle man vilja säga: "Tänk inte så mycket på kärlek och äktenskap, när ni träffar nya herrar på en badort. De flesta männen är gifta eller förlovade och de andra är inte precis ute för att söka sig hustrur..."

Nakenhet
Det är ingen människa som är chockerad över nakenhetens osedlighet nuförtiden, må ni tro, så det är inte därför som folk förfasar sig över att andra har för lite på sig på badstränderna. Det är helt enkelt en aptitlighetsfråga.

Det ser oaptitligt ut, när kvinnor i shorts inne i en matsal trängs kring ett smörgåsbord och stryker förbi andra människors matbord med nakna, feta och magra ben med eller utan blåmärken på.

En välsittande baddräkt på en välskapad flicka utgör en förtjusande syn för alla människor. Men samma välskapade flicka ser tarvlig och löjlig ut, när halva stjärten sticker fam ur badbyxorna och brösten hoppar ur den minimala behån vid minsta rörelse. Inte blir någon kvinna åtråvärdare på det sättet.

Nu för tiden vet varenda människa ungefär hur andra är skapade,även om dessa andra har kläder på sig.

Frågan borde inte gälla: Ska jag vara så naken som möjligt för att dra uppmärksamheten till mig? Utan: Ska jag lyckas se aptitlig och välvårdad ut, så att folk tycker det är roligt att se mig?

Nakenheten är numera inget som väcker uppseende. Om den serveras på ett tarvligt och löjligt sätt (se ovan!) så verkar den avslöjande i fråga om karaktären, och då kanske det kommer såna kavaljerer sättandes som ni sen djupt får ångra att ni alls dragit till er.

Man kan ha trevligt med kamratskap och utan att lägga bort titlarna med nya bekantskaper. Man ska inte tro att sommarvänner kommer att vara vintervänner. Men man kan ha roligt med dem ändå, medan det varar, och använda den stimulans man fått till att vara ännu snällare mot sina gamla vänner där hemma, när det blir deras tur igen!

torsdag 17 juni 2010

Semester

Gullan har varit lite osynlig den sista tiden, och har varit bombarderad av synpunkter, klagomål och starka protester. Gullan ber om ursäkt och har sjäkvklart stor förståelse för de starka känslorna detta har inneburit. Trots detta så tar Gullan semester - åker till Medelhavet - och ser till att även "sydlänningarna" lär sig vett och etikett. Kroatien är det första landet som får chansen - ååååhh vad dom kommer att bli glada! Återkommer v.26 med färska rapporter. Gullan önskar trevlig semester och hänvisar under tiden till tidigare råd.

söndag 6 juni 2010

Vad ska jag ge honom i present.....

En alltid återkommande fråga från unga damers sida är: Vad ska jag hitta på att ge honom till hans födelsedag, eller till jul? Han gav mig en så trevlig sak sist och nu måste väl jag ge honom något igen?

Är man inte förlovad med en ung man, så är det onödigt att alls ge honom några presenter, även om han råkat ge er en. Och vill man absolut ändå göra det,ska man helst försöka hitta något som är lustigt eller skämtsamt - kanske någonting apropå vad ni två nyligen pratat om. I varje fall en billig sak!  Man kan möjligen också ge en bok, eller  en småsak som han kan ha användning för - ett block, en penna, ett frimärke, om han samlar, en grammofonskiva.

Men undvik dyra eller av er själv tillverkade saker, på vilka ni "lagt ner er själ". Det verkar påträngande och sentimentalt. Hur har man inte skojat med forna tiders frökengåvor: de broderade tofflorna eller kudden, som talade om för en kanske alldeles ointresserad ung man, att hon var dökär i honom!

Innan ni är förlovad med honom: ta det lugnt! Han klarar sig så bra utan presenter. Skicka honom ett vykort! Är han kär i er, så blir han glad. Är han inte det, så har ni visserligen gjort er lite för mycket besvär, men det känns i alla fall inte förargligt efteråt, vad som än händer.

lördag 5 juni 2010

Tänk om jag gifter mig med chefen!

Det finns oförståndiga flickor som tar första bästa plats bara som ett slags väntsal före giftermålet. De jagar för att få tag på en karl som kan överta försörjningen av dem. De klär och pryder sig i den enda tanken och satsar mycket pengar och tid på skönhetsvård och klädsel. Ibland råkar de i klorna på avbetalningsspöket....

I noveller och på bio har de blivit fullproppade med historier om bedårande små kontorsflickor som blir gifta med unga flotta,eller gamla flotta  chefer. Då får de bilar och modellklänningar. Dessa fjolliga önskefantasier är populära och det är inte underligt om somliga svaga hjärnor blir fördärvade därav. Då riktar sig flickans hela förhoppning på manliga kamrater och ibland på chefen.

Detta är ganska dåraktigt och av följande orsaker:
  1. Nuförtiden ska en kvinna vara utbildadför ett yrke som kan försörja henne. Att lita på en man går inte längre. Han kan försvinna när hon minst anar det. Han kan bli sjuk, arbetslös eller avlida. Kaptial som han ägde kan smälta ihop och bli till intet. Nej, en flicka har bara sig själv att lita till och hon får lov att falla tillbaka på det nutida livets många hårdhänta växlingar.
  2. Herrar på kontor har vanligen inte mera pengar än de behöver för att reda sig själva och försörja sina familjer något så när.
  3. De manliga kamraterna är nästan alltid gifta eller förlovade. Så också chefen. Gifta herrar är inte tillåtna som jaktbyte, bland annat av den anledningen att de är mycket riskabla för en fröken att inlåta sig med.
Gullan vill ge ytterligare några påminnelser! Kom ihåg att alla gifta karlar som flirtar med giftermålsträngtande eller supéhungrande fröknar säger att det är olyckliga eller oförstådda i sina äktenskap! I alla äktenskap finns det nämligen något att klaga över om man vill - eller behöver det. Mycket ofta upptäcker den egenkära unga fröken först senare att just de där gifta herrarna i stället är kolossalt lyckliga med sina fruar. Och det känns förfärligt snopet....

Nej gifta herrar är visserligen ofta lätt åtkomliga som flirtobjekt men de är osäkra placeringar, då det gäller giftermålsförhoppningar. Familj, hustru och barn är nämligen realiteter som inte alltid går att upplösa i luft. Dessutom tycker gifta herrar oftast innerst inne att alltför villiga flickor inte är någonting att respektera i jämförelser med det äktenskap som redan finns och för vilket de satt in så stor del av sin kraft och sitt intresse.

söndag 30 maj 2010

Kontorshygien

En manlig kontorschef påstår att det finns många parfymerade pinuppor som inte vet vad hygien och kroppsvård vill säga. En annan beklagar sig över luften i det rum, där några flickor sysslar med maskinskrivning,en luft som till största delen kan bestå av odören från transpiration....

Det gäller att bada och tvätta kroppen daligen samt begagna antitranspirationsmedel och talkpuder. Ylleklänningar måste tvättas oupphörligt och helst vara försedda med tvättbart foder eller också skall man alltid ha rena tvättblusar under jackor och jumprar.

Håret måste vara rent, blankt och välskött. Genomträgen borstning får man bort alla lösa fallande hårstrån. Mjäll måste man behandla genom att massera in fett i hårbottnen före varje champonering.

Detta med hygienen är minsann inte någonting som man enbart måste tänka på för chefernas skull, utan lika mycket för de kvinnliga kamraternas, vilkas hjälp man också måste hoppas på, när det gäller att då och då vädra i arbetsrummet.

Damer på kontor

Under en lång följd av år har kontorsyrket varit det som flickor nästan ramlat in i sedan de slutat skolan. Efter kortast möjliga utbildning i maskinskrivning och på sin höjd också i stenografi har de hamnat på ett kontor och därvid oftast tänkt sig anställningen som ett slags väntetid före ett hägrande giftermål. Men alla har inte haft lyckan att gifta sig och då har ofta livet måst fortsätta i kontorsrummet. Arbete i instängdhet mellan nio och fem, lunchrast kanske på en halvtimma och kanske utan möjlighet att hämta frisk luft.

Relativt fåtaliga har de varit som verkligen intresserat sig för kontorsyrket. Men dessa har då sökt fullända sin utbildning på olika sätt och gjort sitt bästa för att komma framåt, något som inte varit lätt, eftersom befordringar och löneförhöjningar i första hand varit till för de manliga kamraterna. De jämförelsevis fåtaliga ambitiösa brukar också tillhöra någon organisation - det enda medlet för gemensamma aktioner, ledande till bättre anställningsvillkor.

En härskara av unga damer hamnar ännu i dag alldeles tanklöst i kontorsyrket. I många hundratal har de sin tillvaro inom varje stort statligt verk, kommun och i de privata firmorna. Det är inte alltid som de tas om hand av något slags personalvård. Deras uppförande beror på eget omdöme. Och ändå har man en mängd fordringar på dem - fordringrar som inte alla förstår att uppfylla.

onsdag 19 maj 2010

Cocktailparty

Sina vänner vill man ju träffa, även om det är aldrig så mycket depressionstider - och ett av de vanligaste sätten inom konstnärskretsar i Stockholm är ett s.k. cocktailparty. Fördelarna äro många. Det är ännu så länge rätt originellt, det är billigt (allting är ju relativt), det tar inte en hel kväll i anspråk, man kan se en massa folk och alla kan komma, ty ett cocktailparty roar alla, man kan komma vardagsklädd och stämningen blir nästan alltid otvungen och glad.

Tid: mellan 5 och 7, klädsel som nämnts vardags, då de flesta väl komma från sina anställningar.

Sprit: 2 flaskor gin, 1 flaska fransk eller italiensk vermouth, ev. för damerna en flaska sherry, men det är inte nödvändigt. Dessutom saften av 15 urkramade apelsiner (de bör vara färdiga i förväg). Citroner (1 á 4) böra också finnas till hands.

En god idé är också att skaffa en burk tomatojuice till en alkoholfri cocktail - många damer föredra detta. Dessutom vichyvatten, ca 12 á 15 flaskor. Låna hem 2 eller 3 cocktailshakers - en räcker inte! Blanda ej i förväg, det finns alltid nån i sällskapet som är expert.

Mat: sandwiches - små, små, gjorda med kakformar - cirka ett par hundra - pålägg efter behag - salt kött och ost mycket bra - undvik smetiga saker.¨Salta mandlar - små cocktailbiscuits, det är allt.

Cigaretter: Virginia och Turkish - även Arab, folk som röker Arab, röker inget annat - ett par hundra.

Andlig undfägnad: den sköta gästerna om själva. Annars, har man några teaterbekanta, som vilja uppträda med en visstump eller dylikt, så är det ju mycket trevligt.

Grammofonplattor: Helst ett par 3 stycken nya shlagers - glöm inte stift!

Belysningen ska vara tjusig, dämpad, det går lätt med lite crêpepapper eller dyl. - folk trivs bättre då. För övrigt ska man ta det som det kommer - värdinnan skall vara  lugn och chosefri och låta gästerna roa sig själva, så blir det ett lyckat cocktailparty. Efter partyt brukar man bilda kotterier som gå ut tillsammans eller hem till någon och avslutar dagen.

söndag 16 maj 2010

Bjudning på landet Del: 4

Mariannes väninna Ulla, gift med godsägare Bonk, hade ordnat mycket trevligt för sina gäster. Marianne fann i sitt rum en välkomnande liten bukett av ängsblommor på byrån och tomma lådor i byrån att lägga ned saker i. Svart och vit tråd, synålar samt en fläta mångfärgad tråd och säkerhetsnålar. Ett par trevliga, inte allt för tunga och komplicerade, böcker och en illustrerad tidning att titta i strax innan man somnar, blev Marianne förtjust att se.

Ulla som värdinna lämnade gästerna helt i fred. De deltog i de måltider och nöjen som var ordnade, men sedan var det inte tal om att de skulle släpas upp till utsiktsberg eller att gå i somligas ögon tråkiga promenader. Inte heller plågade Ulla sina gäster med bön om underhållning, så att en fröken med vacker sångröst nödvändigtvis skulle sjunga visor och en skådespelare deklamera något ur sin repertoar. Hon var en rejäl värdinna Ulla och skötte lugnt sina många dagliga sysslor, så att gästerna inte fick någon känsla att hon gjorde enorma uppoffringar för deras skull.

lördag 15 maj 2010

Bjudning på landet Del: 3

Gullan ger Marianne ytterligare goda råd

"De dagarna, då du är ensam med värdfolket, skall du tänka på att inte hålla dem uppe för länge på kvällarna genom aldrig så glatt och trevligt prat, och du skall komma i tid till frukostbordet. Är du trött och vill sova lite, så kom överens med din värdinna om att hoppa över frukosten den dagen. Det skadar aldrig damer som vill hålla sig smärta. Begär aldrig några extra anordningar för din skull."

fredag 14 maj 2010

Bjudning på landet Del: 2

Gullan fortsätter att ge Marianne goda råd

"När du blivit visad ditt gästrum och tvättat händerna, packar du raskt upp dina tillhörigheter. Jag antar att Ulla kommer att sitta och prata med dig under tiden, så det blir nog inget tråkigt göra. Eftersom många andra gäster kommer resklädda och det är ont om tid hänger du upp dansklänningen och den andra klänningen på galgar och lägger in andra tillhörigheter i byrålådorna. Sen är det väl tid att gå ned i vardagsrummet, där du träffar andra gäster. Allra först hälsar du förstås på den äldre damen och hennes man. Ni beundrar utsikten från terassen och äter lunch."

Som allmänna råd vill Gullan sen säga, att det är skönt om var och en av gästerna reder sig själv, plockar väl i ordning i sitt rum efter sig och ser till att inte orsaka för stort extra besvär för tjänarna. Att en flicka hjälper till med vad som behövs i hushållet är ju självklart, eller att hon tar hand om barnen någon stund. Häng inte värdfolket i hälarna hela tiden och begagna gärna den sköna luften och den lantliga friden till att göra en morgonpromenad ensam eller tillsammans med någon av de andra gästerna eller ligg och vila en stund vid öppet fönster i gästrummet.

torsdag 13 maj 2010

Bjudning på landet Del: 1

Min goda väninna Fröken Marianne Bergnöt har fått brev från sin gamla klasskamrat Ulla, numera gift med godsägaren Claes Bonk på Björkestavik i Södermanland. Ulla bad henne att komma till den unga familjen över midsommarhelgen. "Vi blir tolv personer, ett äldre par inberäknat, resten ungdomar, så vi skall nog få roligt. Jag hoppas du kan ta ledigt och stanna ensam kvar ett par dagar efter helgen." O ja, Marianne blev stormglad och svarade genast ja och oh ja. Sedan kom eftertanken. Hon hade faktiskt aldrig varit på en sådan bjudning. Men hon fick goda råd av Gullan, och nu ska vi se hur hon packar, vilket borde vara alla er, husmödrar, till stor hjälp inför midsommarhelgen som snart kommer.

Marianne reser i sin bruna sportdräkt med en tunn beigefärgad tvättsidenblus under. Hon har lågklackade, rymliga skor och starka, inte allt för tunna, strumpor. Allt detta blir bra för morgonpromenader när man ska titta på ägorna. Till dräkten hör också en yllejumper som Marianne lägger ned i väskan. Blir det varmt, reser och promenerar hon i blus och kjol. I dräkten kan hon också mycket väl äta lunch, men eftersom det är midsommar, lägger hon därjämte ner en tvättsidenklänning eller en bomullsklänning, båda enfärgade eller med små enkla mönster, till exempel prickigt, rutigt eller randigt. En vit baskermössa och en vit stickad kofta kan hon bära till detta, om det skulle behövas, samt lågklackade pumps. Hon lägger också med en lätt regnkappa och paraply. En regnkappa skyddar ju dessutom för kyliga vindar. Tyvärr är svenska midsomrar inte alltid ljuvliga värmedagar...

Dansklänningen är förtjusande. Den är inte blommig. Varför skulle man konkurrera med naturen i dess vackraste blomningstid? Den är av blått- och vitrandigt bomullstyg till billigt pris. Härligt vid i kjolen, fyrkantig urringning. En lös liten rundskuren fuskkrage eller bolero av bomullstyget värmer henne framåt nattsidan. Hon har pyjamas i strikt fason och tar med sig en tunn kimono i samma färg att tjänstgöra som morgonrock och badkappa.

Ett par överklädda galgar kommer också med i stora väskan. Och en baddräkt!

I ett hörn i väskan lägger hon ned presenter till familjen - ett halvt kilo god chocklad, en bok eller ett par billiga men orginella öronclips till Ulla och var sin boll till småbarnen.

Hon ser till att hon har ett par nya vackra sedlar i plånboken och några blanka mynt i portmonän. Hon kommer ju att betala drickspengar och då tycker Gullan att man ska lämna aptitliga pengar.

tisdag 11 maj 2010

Bordskick

Inte trodde man att det skulle bli en sådan uppståndelse för att Gullan tog en dag (välförtjänt) ledigt. Brevbäraren klagar på att behöva bära alla säckar med brev som protesterar, telegrafverket nämner ledningar som inte klarar trafiken. Gullan vill ju inte svikna sina många beundrare, och ger i kväll några tips kring bordsskick.

  • Sitt inte ner, förrän värdinnan och de äldre gästerna har satt sig.
  • Man äter tyst och man dricker inte med mat i munnen.
  • Bröd bryter man små bitar av för att bre smör på och för att äta
  • Fisk äter man med fiskbestick eller med två gafflar - aldrig med stålkniv
  • Sparris och kronärtskockor äter man med fingranas hjälp
Man behöver inte skämmas för att helt enkelt säga till sin bordsgranne. "Hur gör man egentligen med kräftor för att inte glömma bort allt det goda som ryms i skalet?" Då får man genast undervisning av en smickrad och road lärare.

måndag 10 maj 2010

Idag stängt!

Gullan får oerhört mycket brev och telefonsamtal - idel beröm! Trots detta blir det inga tips denna afton. Gullan tar en välförtjänt ledighet, och tänker ägna sig åt att, framför spegeln, modella i de nyinköpta kläderna. En fager syn, må ni tro! Självklart är de inhandlade efter råden som finns i "Vår väninna - modejournalen".

söndag 9 maj 2010

Råd angående bilkörning

Gullan har i många brev blivit ombedd att inte bara ge goda råd till er husmödrar, utan kanske likväl till era män; i stort som i smått. Självklart ställer Gullan upp på detta, men med hjälp av en god vän; ingenjör Nerén. Det ska genast från början sägas att Gullan och Herr Nerén inte alltid har samma åsikter. Denna gång är vi oense om hur virriga damer är i trafiken.

I detta inlägg handlar det om bilkörning, och vad era män bör tänka på i stadstrafiken:

"De, som vålla bilisten de största bekymren, äro dock lekande barn och nervösa fruntimmer. De förra äro under lek både blinda och döva. Att signalera på dem hjälper i regel ej, och ofta komma de framrusande så nära bilen, att signalen icke blir av någon betydelse. Där man kan vänta sig lekande barn, såsom vid skolor, lekplaner etc. bör man endast köra fram med den yttersta varsamhet, ty man kan sällan hjälpa sig med annan manöver än att stanna bilen.

Damer äro ofta lika svåra som barnen, ty vid en hornsignal tappa de ofta helt koncepterna. Att de, efter att ha passserat tre fjärdedelar av gatan, utan vidare vända för att nå den gångbana de nyss lämnat, är intet sällsynt. Ja, två, tre gånger kunna de springa fram och tillbaka framför bilen. Stanna och låt dem komma upp på gångbanan!"

Nakenhet

Det är ingen människa som är chockerad över nakenhetens osedlighet nuförtiden, må ni tro, så det är inte därför som folk förfasar sig över att andra har för lite på sig på badstränderna. Det är helt enkelt en aptitlighetsfråga.

Det ser oaptitligt ut, när kvinnor i shorts inne i en matsal trängs kring ett smörgåsbord och stryker förbi andra människors matbord med nakna, feta och magra ben med eller utan blåmärken på.

En välsittande baddräkt på en välskapad flicka utgör en förtjusande syn för alla människor. Men samma välskapade flicka ser tarvlig och löjlig ut, när halva stjärten sticker fam ur badbyxorna och brösten hoppar ur den minimala behån vid minsta rörelse. Inte blir någon kvinna åtråvärdare på det sättet.

Nu för tiden vet varenda människa ungefär hur andra är skapade,även om dessa andra har kläder på sig.
Frågan borde inte gälla: Ska jag vara så naken som möjligt för att dra uppmärksamheten till mig? Utan: Ska jag lyckas se aptitlig och välvårdad ut, så att folk tycker det är roligt att se mig?

Nakenheten är numera inget som väcker uppseende. Om den serveras på ett tarvligt och löjligt sätt (se ovan!) så verkar den avslöjande i fråga om karaktären, och då kanske det kommer såna kavaljerer sättandes som ni sen djupt får ångra att ni alls dragit till er.

lördag 8 maj 2010

Viktiga repetitioner!

Under sin välförtjänta semester på Rivieran, den Kroatiska alltså, har Gullan kunnat konstatera att det finns mycket sydlänningarna kunna lära sig. Men än mer upprörande var att se damer från Norden som icke följt de goda råd som Gullan under hela våren så osjälviskt delat med sig. Nä, räfst och rättarting - ordning och reda! Nu blir det repetition på några viktiga områden. Vi börjar med uppförande på semesterort.

En del flickor, som blivit vana och härdade, rör sig själva som fisk i vattnet bland alla dem de träffar. De är utan illusioner och de kanske gör som den kontorsfröken från storstaden som jag såg en gång och vilken redan första kvällen lyckades samla tre enusiastiska gräsänklingar omkring sig vid middagsbordet. Hennes knep var lika cyniskt som enkelt och effektivt. "Jag reser aldrig till såna här ställen utan att ta med mej en låda sprit!" anförtrodde hon de förhoppningsfulla kavaljererna. Jag tror det var mycket synd om den flickan innerst inne i hennes lilla hjärta...

Till andra flickor skulle man vilja säga: "Tänk inte så mycket på kärlek och äktenskap, när ni träffar nya herrar på en badort. De flesta männen är gifta eller förlovade och de andra är inte precis ute för att söka sig hustrur..."

Man kan ha trevligt med kamratskap och utan att lägga bort titlarna med nya bekantskaper. Man ska inte tro att sommarvänner kommer att vara vintervänner. Men man kan ha roligt med dem ändå, medan det varar, och använda den stimulans man fått till att vara ännu snällare mot sina gamla vänner där hemma, när det blir deras tur igen!

torsdag 6 maj 2010

Visiter och kort

En del människor ser rött bara någon talar om visiter. De tycker själva ordet låter uppstyltat och tillgjort och säger att det där att gå på visit är alldeles bortlagt.

Nåja - i många böcker om etikett har det minsann gjorts alldeles för stor affär av dessa små formella besök. Seden har också inskränkts betydligt. Borta är nyårsvisiterna, de där som farfar och farmor gjorde utstyrda i hög hatt och svart siden, borta är barnsängsvisiterna - bland annat av hygieniska skäl! - borta är alla visiter som inte har praktisk betydelse.

Hur gör man då?
Man får lov att höra sig för om vanorna på orten, dit man kommit. Vanligen kan man gå på visit vardagar mellan klockan 14.00 och 16.30 och söndagar klockan 13.00-16.00. I Stockholm är visittiden oftast senare: mellan 15.00 och 17.00.

För att hälsa och på det sättet bli introducerad i en kamratkår går man till högsta chefen först och sen till kamraterna. Ett gift par besöker bara de gifta familjerna!

Om mannen är upptagen av sitt arbete, gör hustrun visiten för dem båda. Hon lämnar då mannens visitkort som intyg om hans goda avsikt.

onsdag 5 maj 2010

Tack i telefon!

Är man telefonbjuden så kan man också ringa upp dagen efter för att tacka. Då är det roligt för värdinnan, om man verkligen visar sig ha uppskattat den ena eller andra detaljen i hennes omsorgsfullt utarbetade  bjudning genom att särskilt tala om gäster, maten eller blommor.

"Tack så mycket för i går, kära Elsa! Jag satte ett stort värde på att få träffa så många rara och trevliga människor, som ni samlat. Vad det var roligt för oss allesammans att höra ingenjör Bergkål berätta om sin resa!" Eller: "Det är alltid roligt hos dej och Gustaf - man trivs. Och vad hade du för ett underbart recepet på skinksås?  - Det var raffinerat!"

 Värdinnan är glad om tacket bara kommer fort. Det finns nämligen ingen värdinna - vore hon aldrig så van - som inte funderar över vad den eller den tyckte - och i såna grubblerier går hon igenom alla gästerna. Den första som ringer och är nöjd gör henne stormglad.

Avslutningsvis vill Gullan hylla en kär vännina som har haft bemärkelsedag helt nyligen. Kära Barbro:

Länge leve du
god och glad som nu.

Ung och glad som våren
lycka till de sexti åren.

Vill dagen till ära
min hyllning frambära.

Uti gratulanters skara
gärna även jag vill vara.

Tiden flyktar, åren gå
må du lycklig hundra nå.

För vår vördade jubilar
blåsa vi en smattrande fanfar.

Må gott humör
förbli din livslikör. 

tisdag 4 maj 2010

Vad man glömmer att köpa hem...

Ett hem kan vara både gammalt och ordentligt men ändå brukar det ibland fattas små saker i förrådet, små saker som i vissa ögonblick måste finnas till hands - tycker man just då och retar sig!

Det fordras fantasi för att förutse sånt. Men tänk om en husmor skulle gå ut en dag, när hon händelsevis råkar ha lite kvar av hushållspengarna, och köpa några av de sakerna som så ofta fattas? Gullan rekommenderar:

  • Tändsticksaskar - även ett lager nätta och söta sådana att lägga fram när man får främmande.
  • En rulle omslagspapper. Silkespapper
  • Nystan med snören i olika grovlekar.
  • Saxar. Papperssax? Stark kökssax att klippa fiskfenor, köttsenor, persilja och dill med?
  • Blyertspennor.
  • Pennformerare.
  • Har ni tillräckligt med askkoppar? Det finns enkla billiga att placera ut lite varstans.
  • Papperskorgar till alla rum.
  • Tillräckligt med klädhängare? Det finns billiga överklädda.
  • Knappnålar.
  • Brevpapper och kuvert därtill. Också bruna kuvert i olíka storlekar. Finns att köpa inlagda i portfölj.
  • Frimärken.
  • Brevkort. Genom att kasta ner några rader på ett brevkort eller ett kortbrev, sånt som man får på postkontoret, kan ni uppehålla en korrespondens och glädja människor. Vykort.
  • Korkskruv? Konservöppnare - dvs. en bra sådan?
  • Skosnören, bruna och svarta?
  • Kragknappar.....

måndag 3 maj 2010

En dams klädsel på restaurang

Nu som alltid gäller det att vara oerhört välvårdad ända inifrån, och som vi senare kan lära av kapitlet "Om renlighet" är detta tyvärr långtifrån något självklart.

Damen trivs bäst om hon på alla slags restauranger- det må gälla dans eller lunch - snarare är enklare klädd än hon skulle vara i ett hem vid ett sådant tillfälle. Inte väcka uppseende genom granna färger eller överdriven elegans! Hon får roligare, om hon så mycket som möjligt smälter in bland mängden.

Vid lunch är det trevligt att ha hatt och vanlig promenaddräkt, gärna sportig, på middagen har man en kort mörk klänning. På dans ska man undvika alltför urringade klänningar. Det ser inte aptitligt ut med nakna ryggar lutade mot restaurangstolar. En dam känner sig mest belåten om hon inte har gjort sig alltför olika sitt vanliga jag. Det är inte trivsamt om man kommer direkt från hårfrisörskan. Man känner sig ledigare och mera nöjd i sin vanliga kamning, vilket ju inte hindrar att man nyligen kan ha champonerat sig och lagt håret.

Är det danskväll måste damen i tid tänka på sina skor, som helst bör vara en smula behagligt använda. De syns ju ändå inte under den långa kjolen, och alldeles nya skor kan lätt förstöra en hel kväll.

söndag 2 maj 2010

Och så har vi chefen....

Unga flickor brukar ibland skriva till mig - Gullan - och fråga: "Min chef är så underbar. Kan jag sända honom några blommor, nu när han ligger sjuk hemma?" Nej, svarar jag kort och gott. Visst är det rart med vänlighet och också att den visas, men försök vara en smula affärsmässig och opersonlig i arbetet! Chefen är en förman, därmed punkt! Man ska gentemot honom uppföra sig som korrekt underordnad. Det blir inte någon trevlig ton på ett kontor, om anställda femininer envisas att hela tiden försöka föra över samvaron till det mycket personliga i tonfall, ömma, tillbedjande blickar och ljuvt pyssel kring de män som kommer i närheten.

Helst borde en chef också från början uttrycka en önskan om att t ex få fira sina födelsedagar i familjens sköte och i tysthet. Då slipper han veta att insamlingslistor, avsedda för present eller blommor till honom, cirkulera bland personalen. Chefen borde från början säga i från, att muntliga eller skriftliga lyckönskningar är honom lika kära, som de vilka kostat - inte alltid frivilligt - penningbidrag.

Ett kontor och ett ämbetsverk är en saklig inrättning och bör hållas i ära som sådan!

Vi telefonerar - Del 3

Kanske är det bäst att ordentligt gå igenom sättet att uppföra sig i somliga telefonsituationer?

Vad säger ni om ni ringt fel?
Kanske säger ni ingenting utan kastar ilsket på luren? Eller hör ni till dem som blir arga över misslyckandet och som därför sätter igång en påstridig diskussion om att ni vet att det måste vara rätt nummer? Sådant går inte för sig. Man måste alltid i vänlig ton be om ursäkt.

Läs noga igenom instruktionerna!
Om man har en telefon, så skall man också göra sig besvär med att läsa igenom de upplysningar som varje telefonkatalog innehåller på de första sidorna. Där har telegrafverket satt upp en del regler, som är nödvändiga att känna till, till exempel: Man skall svara med telefonnumret eller namnet, så att den som ringer genast hör om han har kommit rätt. Svara inte hallå!

Om ni är chef och sitter på ett kontor, låt inte er sekreterare ringa upp en person och be denne vänta ett eller flera ögonblick, innan ni äntligen själv behagar uppträda i luren. Det är ett otrevligt sätt som retar folk i onödan. Hur vet ni, att inte den ni ringer upp har minst lika viktiga göromål för sig som ni själv anser er ha?

lördag 1 maj 2010

Vår lärarinna - modejournalen

Om ni vill sätta er in i vad modet just nu innebär, så skaffa er en fin modejournal! Den är värd sina pengar. Men då ska ni också läsa den så att den varar länge, och så att den kan tala om för er en mängd saker, om modet och konsten att klä sig.

Ni bläddrar först igenom den. Kanske ni fastnar för ett vackert fotografi av en klänning, just en sådan ni önskar er. Om ni själv är samma typ som mannekängen, vilken uppbär den, så är det möjligt att det skulle löna sig för er att försöka få klänningen kopierad - d.v.s om ni kan få tag på samma slags tyg som blivit använd i modellen - annars blir det inte detsamma...

Men sen ska ni ta er tid att många gånger bläddra igenom tidningen för att studera detaljerna. Se till exempel på håret! De fotograferade eller tecknade modellerna har olika, moderna frisyrer. Om ni enbart tittar på, hur de är åstadkomna, kan ni lära er mycket. Ni kanske finner att ert eget kurvlockiga huvud är alldeles för stort och oproportionerligt. Här måste hår knipsas bort och kamningen göras slätare, så huvudet blir nättare.

Ni ser på skor genom hela tidningen - bara på skor. Ni märker att man till sport bär sådana slags skor, till eftermiddagen ett annat slag. Ni upptäcker att ni äger just ett par, som skulle passa till en klänning ni förr inte tänkt på att använda dem till. Ni får ideér genom att låta blickarna gå från sko till sko.

Ni ser på kjolar och finner att de överdrivet vida inte är allenasaliggörande. En av era egna kjolar som fått hänga länge i en garderob finner ni är högst modern just nu!

Ni ser på handskar och ni lär er mycket om sättet att använda dem.

Ni ser sedan ett slag enbart på mannekängernas hållning....

Genom att vid genombläddrandet så där plocka ut detalj för detalj får en modetidning ett mångfaldigt större värde. Den kan, om ni använder den på rätt sätt, ge er riktiga lektioner i välkläddhet. Bilderna säger en visserligen mycket redan i sin helhet men det är först då man studerar en sak i sänder, som man får ut något av en fin - och ganska dyr - modetidning.

fredag 30 april 2010

Middag utan hembiträde

Att i vardagslag reda sig utan hembiträde går i regel rätt bra, i moderna lägenheter åtminstone, men när det blir fråga om att ha främmande ställer sig saken lite mer komplicerad. Det är ju inte så roligt för värdinnan att echaufferad komma in till sina gäster och sprida en doft av matos omkring sig. Därför har min erfarenhet som husmor lärt mig att hitta på rätter som kan beredas i förväg så mycket som möjligt. Och mina gäster ha förefallit rätt belåtna, när jag låtit nubben och cocktailen beledsagas av några goda sandwiches, nätt upplagda på en assiett, och sedan som mer substansiell föda serverat oxfilé i sky, som inte blivit sämre av att den stått i skafferiet sedan föregående dag. Inte heller har jag själv blivit utschasad av att breda smörgåsarna, koka potatisen i smör och göra majonnässåsen samma dag, när sedan efterrätten står fix färdig på den lilla tevagnen eller serveringsbordet, som placerats bredvid mig, så att jag mitt i bordskonversationen slipper springa ut i köket upprepade gånger.

Gullan föreslår följande matsedel, när några av era vänner komma på besök:
* Sandwiches
* Oxkött i sky
* Ungsstekt potatis i form
* Rysk tårta

Klädsel på kontor

Alla vet nog hur den idealiska kontorsklädseln ser ut. Korrekt, enkel och fräsch bör man vara. Att klädseln ska vara enkel, med rena linjer, utan något pynt är inte bara vackrast utan också mest praktiskt, man måste ju tänka på att vara bekvämt klädd, när man kanske ibland sitter på sin stol en hel dag. Det är inte roligt då att ha en aning för små skor med mycket höga klackar eller ha för hårt om midjan.

Alldeles galet är det naturligtvis att gå till kontoret utstyrd med pälsverk och hatt med flor. Det finns faktiskt en del flickor som försöker få utloppför sin längtan efter lite filmstjärneelegans åtminstone på vägen till och från arbetet, men det är nog att räkna fel, om man tror att sån klädsel ser fin ut.

torsdag 29 april 2010

Vi telefonerar - Del 2

Kan man tänka sig något så oförskämt egentligen som att vi under hela dygnet får lov att ta emot oväntade telefonbesök per tråd? Det är inte bara att varor bjuds ut vid olika tider, det är också att ens svärmor kan hitta på att ringa i all välmening, just då man står i begrepp att byta på lillen, som det hänt en malör i byxorna! Man svarar då onekligen en smula förstrött och kanske otåligt, och genast blir svärmor fnurrig. Eller en älskande hustru som plötsligt fattas av en våg av ömhet för mannen som hon kanske har försummat på sista tiden och ringer upp honom på kontoret med hjärtat bräddfullt av rara känslor och vilja till kärleksfulla ord. Hon blir tvärbesviken och ganska lömsk på mannen, när hon hör hans stelt avvisande och generade röst. Tänk om han i alla fall just satt och flirtade med sin näpna sekreterare? Ja, telefonen kan ställa till....

Vi måste skaffa oss en speciell telefonfantasi som gör att vi  förväg är medvetna om att sådana där situationer kan uppstå. Det är och förblir ett oskick att ringa privatsamtal till kontor och firmor!

När man ringer upp, är det nog klokast att inleda samtalet med en fråga om man stör, liksom det är bäst att höra om vederbörande har tid med ett längre samtal just då. Att bara börja prata och breda ut sig om saker och ting är tanklöst och väldigt olämpligt.

tisdag 27 april 2010

Klubb-bjudning

Vi mena nu små klubbar på från sex till tolv medlemmar och som ha till uppgift att förkovra medlemmarna i språk, litteratur, bridge eller vad det är. Man samlas alternerande, hos medlemmarna och den välfägnad, som bjudes, är alltid fastslagen. Det vill säga, antingen måste den kosta en vissa summa, som ej får överskridas- den som får mest ut av pengarna skiner som en sol bland de andra! - eller också är inte kostnaden fastslagen, men väl fägnadens art, som inte får ruckas på.

Om det alltså är uppgjort, att man inte får bjuda på annat än smörgås, så är det dålig ton att bjuda på någon omelett eller annan varmrätt osv.

Gullan föreslår för exempel en språkklubb som möter varje vecka klockan 1/2 3. När man kommer bjuds en cocktail, efter en dryg timme te med smörgåsar (aldrig kakor, aldrig tårta).

En annan språkklubb med endast damer. Man kommer kl. 8. Senare på kvällen tebricka med tre sorters kakor och tårta; choklad cirkulerar hela tiden.

En bridgeklubb med herrar och damer; Choklad (ingen frukt) framsatt jämte vermouth, whisky, vichyvatten. Senare serveras te, öl, snaps samt smörgåsar (ej varmrätt, ej kakor)

måndag 26 april 2010

Vi telefonerar - Del 1

Jag tror att man telefonerar särskilt mycket här i Sverige i jämförelse med andra länder. Telefonen är oss förstås till stor nyttja och gläjde. Den är rentav så viktig för vår trevnad, att man ibland borde räkna med den ännu mera än man gör. Det skulle ibland löna sig att avstå från andra utgifter för att exempelvis skaffa två telefoner för en stor och välmående familj med halvvuxna och vuxna ungdomar. Jag är säker om att mycken retlighet från husfadern och gnat syskon emellan skulle kunna undvikas, om föräldrarna hade en apparat inne hos sig och barnen en i något annat rum. Att stå och tala ute i tamburen är för resten aldrigt roligt.

Och så finns det ju möjlighet att få lång sladd och att kunna stänga av telefonen i bland. Sånt tänker inte folk alltid på!

I de fortsatta avsnitten i detta tema kommer jag att berätta för er hur man svarar; med namn eller nummer? Hur man uppför sig om man ringer fel och inte minst hur man tackar efter en bjudning. Missa inte detta!

fredag 23 april 2010

Om smörgåsar

Tro nu inte att smörgåsar alltid måste vara så märkvärdiga: skurna i trekanter och utkrusade med majonäs och prydnader av alla slag! Såna smörgåsar för äldre personer eller ungdomar är vanliga men inte alls så goda eller roliga fastän de står avfotograferade i alla husmorsrecept och damer tävlar i att göra allt krångligare och "vackrare".

Men hej, vad alla människor blir lyckliga om de en enda gång får hederliga svenska smörgåsar som inte ett enda dugg kan kallas för sandwiches! Tänk er till exempel verkliga smörgåsar av stora skivor färsk, kryddad limpa med ost på, hårt delikatessbröd med salt kött, skivor av långfranska med de frasiga kanterna kvar och med ägg och ansjovis - någonting verkligt att bita i! Det är gott och kostar inget huvudbry att göra, som de där andra tillknollrande finesserna. Varm chocklad, kaffe eller buljong i stora koppar. Kakor. Konstigare behöver det inte vara vid t ex en ungdomsbjudning med dans.

torsdag 22 april 2010

Att niga

Flickor får lära sig att niga i Sverige, liksom pojkar att bocka. En flicka som niger graciöst utan att knixa är är en rar syn, och det ser alltid artigt ut, när där det gäller gamla personer. Nu niger man inte alls så mycket som förr, då till och med äldre fruar stod och neg för varandra i oändlighet när de träffades. Men ingen flicka skall känna sig generad om hon till exempel kommit in i vanan att niga för sin chef. Det är tusen gånger bättre att hälsa litet för artigt än att göra det nonchalant.

Ungkarlsmiddag

Ungkarlens lya består av ett á tre rum med kokvrå och antalet gäster är tre. Vi får väl tänka oss att den ordinarie städerskan är påtingad till matlagning och disk m.m.

Smörgåsbordet dukas på ett litet rullande serveringsbord. Vi utgå ifrån att det finns en liten spis med stekugn i kokvrån. Lägg in det hårda brödet i varm ugn några minuter. Då blir det först mjukt. Låt det ligga utbrett en stund blir det åter hårt, mycket mört och utmärkt gott.

Gullan rekommenderar följande meny:
* Sillgratin
* Små goda köttbullar
* Italiensk sallad
* Ett blomkålshuvud (Koka det på morgonen så hinner kåloset försvinna till middagen)
* Fasta tomater
* Hummer naturel
* Gratinerad oxfilé
* Blandad frukt och kaffe

Maten är vald med tanke på att en hel del kan göras i förväg och att det ej skall bli matos och rök i kokvrån vid middagsdags.

onsdag 21 april 2010

Hembrygd apelsinlikör

Skalet av tre apelsiner skäras i fina strimlor och läggas i en tvålitersflaska. Däri hällas 1 l billig konjak, 6 hg socker samt en vaniljstång, som bindes med en tråd och får hänga i flaskan. Denna skakas varje dag i sex veckor och är sedan färdig att filtreras.

När man hälsar

När man hälsar på folk skall man se lite glad och vänlig ut. Det finns herrar, vilkas entusiastiska och kanske enda omdöme om en dam lyder: "Hon hälsar så trevligt!" Och när man frågar dem på vad sätt, svarar de kanske: "Man ser alltid så tydligt hon hälsar. Hon böjer på huvudet och och ler lite grand, så manl blir riktigt uppmuntrad, varenda gång man möter henne, även om man inte alls känner henne närmare."

En hälsning ska vara en vänlig hälsning. Alla människor som man känner igen och vilka man någon gång har träffat ska man hälsa på. Det ligger något litet grand smickrande i att se sig ihågkommen och igenkänd. Och varför skall man inte göra sina medmänniskor en sån liten och billig glädje?

Det är typiskt att det finns folk som låter bli att hälsa för att straffa folk därmed, som ett slags hämnd. De har blivit osams, eller de ogillar en person, och så knycker de på nacken och säger: "Jag tänker inte hälsa på henne eller honom vidare!" Det är i alla fall mycket illa beräknat eftersom skuggan från den uteblivna hälsningen uteslutande falla på den människa som slopat den. Man skall hälsa på alla bekanta som man känner igen, både små barn och folk som man inbillar sig stå under en, och man skall se hövlig ut, även då man i förbifarten hälsar på sådana man inte tycker om.

tisdag 20 april 2010

Inbjudningskort

Vi är väl alla medvetna om vikten av inbjudningskortens utformning. Men en förtydling kan aldrig vara fel.
På inbjudningskortetskall helst värdfolkets namn vara tryckt, ej utskrivet. Gästens namn m.m får ej maskinskrivas utan utskrivas med bläck. På kortet utsättes klädsel (även på kort till ensamma damer).

Skall det vara frack utsättes ingen klädsel alls, frack är då underförstått. Med kavaj menas blå kavaj och mellanklänning, mörkare eller ljusare, med långa ärmar; med förmiddagsdräkt jaquette, blå eller svart kavajkostym och mellanklänning, även ljusare, med långa ärmar, men ofta en middagsklänning.

Varför vett och etikett?

Man hör numera, att folk börjar att reagera lite mot gamla stela etikettregler. Men har man upplevat de allmänhetens frågor som dagligen ställs till en tidning per brev eller per telefon, då undrar man också, om det inte på samma gång existerar ett slags självplågeri, som rent vill digna under en sträng etiketts alla regler. Hör bara:

"Hur ska det gå till vid mitt bröllopp, enligt etikettens fordringar?" frågar en ung flicka. "Vem ska trä förlovningsringen på fingret först - fästman eller fästmö? När skall det ske enligt etiketten?" frågar en annan tös. "Jag bör väl bära lång sorgslöja ett år" "Måste en ensam 24-årig flicka på semester beställa in sprit till maten på hotellet? För det ser väl för enkelt ut med bara en läskedryck" "Vad säger man när man framlämnar blommor? Varsågod är väl inte nog?" Osv.

Misströsta inte! Ni husmödrar som, liksom mig - Gullan - vet att det är viktigt att kunna föra sig, kommer att ha en stor nytta och glädje av min stora erfarenhet och stilkänsla.