Och så har vi chefen....

Unga flickor brukar ibland skriva till mig - Gullan - och fråga: "Min chef är så underbar. Kan jag sända honom några blommor, nu när han ligger sjuk hemma?" Nej, svarar jag kort och gott. Visst är det rart med vänlighet och också att den visas, men försök vara en smula affärsmässig och opersonlig i arbetet! Chefen är en förman, därmed punkt! Man ska gentemot honom uppföra sig som korrekt underordnad. Det blir inte någon trevlig ton på ett kontor, om anställda femininer envisas att hela tiden försöka föra över samvaron till det mycket personliga i tonfall, ömma, tillbedjande blickar och ljuvt pyssel kring de män som kommer i närheten.

Helst borde en chef också från början uttrycka en önskan om att t ex få fira sina födelsedagar i familjens sköte och i tysthet. Då slipper han veta att insamlingslistor, avsedda för present eller blommor till honom, cirkulera bland personalen. Chefen borde från början säga i från, att muntliga eller skriftliga lyckönskningar är honom lika kära, som de vilka kostat - inte alltid frivilligt - penningbidrag.

Ett kontor och ett ämbetsverk är en saklig inrättning och bör hållas i ära som sådan!